eemelievictoria

Ligger i sängen och längtar faktiskt hem till min helt knäpptysta Kjula stuga. Där de nästan är omöjligt att vakna efter man har somnat. Man hör inte en människa. Inte ett ljud från bilar, tåg eller what so ever. Den tystnaden saknar jag. Speciellt idag när jag jobbat 10 timmar och är helt sopslut i kropp och sinne. Då orkar man inte höra ett knyst från omgivningen. Då orkar man inte vakna i ett ryck utav att någon asgarvar i rummet bredvid. Jag tycker normalt sätt inte att de är jobbigt. Tycker normalt sätt att de är skönt att ha människor omkring mig, brukar få mig att känns mig trygg. Men just nu. Och just idag. Nej.. Nu vill jag ligga i min mysiga Kjulastuga och ha mamma och plasthasse i huset bredvid. Det är trygghet om något.