eemelievictoria

Under den här veckan, för just precis ett år sen, så befann jag mig i åhus. Jag hade bokstavligt talat the time of my life med mina närmaste. Spelade handboll, drack gott(?) och åt ingenting haha. Hur som helst så var det bland de roligaste jag har gjort, helt klart! Och jag saknar det, jag saknar förra sommarlovet. Visst, det här lovet har ju också vart helt sjukt bra men det är inte alls samma sak. Man känner verkligen hur det är någonting som fattas. 
I år ska jag inte till åhus.. Riktigt tråkigt såklart, men kanske lika bra så. Väcker nog för mycket minnen.

Det är så konstigt hur livet kan förändras på bara några dagar. För bara några dagar efter jag haft the time of my life i åhus, vändes allting till rena raka motsatsen. Allting vart till en enda stor röra och helt plötsligt så levde jag i en mardröm. Det har snart gått ett år, ett helt år, sen mardrömmen började och jag kan fortfarande inte inse att det faktiskt inte är en mardröm. Önskar bara att någon kunde väcka mig och säga att allt är okej nu, men allt är inte okej, det är någon som saknas.

Victoria Lindqvist, världens vackraste ängel, jag saknar och älskar dig varenda dag. Och jag kommer att leva för dig här nere på jorden så länge det går.
Motvind eller medvind, jag gör det för dig ♥