DET ÄR VERKLIGEN NÅGOT SPECIELLT MED SMID 09-12
Jag ligger och försöker sova hemma i min kära säng. Trött och nöjd efter vääärldens bästa vecka. Har umgåtts med älskade smid3 varje dag. Vi har druckit, ätit, förmodligen gått up 10 kg var, spelat kubb, kramats, gråtit, skrattat, dansat, degat, myst, flippat.. You name it. På något sätt vill jag bara somna så morgondagen kan komma men det är något litet i mig som gör att jag inte vill eller kan somna. Tanken på att jag inte kommer få träffa mina älskade smidare varje dag längre gör ont i mig. Tanken på att imorgon är sista dagen då vi verkligen är samlade allihopa tillsammans svider som salt i ett köttigt jäkla sår. Jag har haft dom tre bästa bästa bästa åren i hela mitt liv ihop med världens bästa smidare. Kommer sakna allas små speciella egenskaper och hur alla klickar perfekt ihop med varandra. Kommer sakna att komma till skolan och ha alla vänner där att prata och umgås med. Såhär i efterhand känns det som man tagit skolan för givet och man har nog inte riktigt fattat hur bra man haft det med alla goa vänner omkring sig på ett och samma ställe. Det finns bara en enda sak som jag ångrar nu när mina tre år har gått. Jag borde ha njutit av varenda dag, varje år, som om det vore min sista dag. Jag vet inte hur många gånger vi frågat oss själva denna vecka, varför har vi inte gjort såna här saker tillsammans förut!? Har haft världens mysigaste och roligaste vecka, den kunde inte blivit bättre.
Det är verkligen något speciellt med Smid 09-12. 
