eemelievictoria

Uppgångar kommer och går under livets gång och så kommer det alltid att vara. Det går inte att undvika att vissa tider är tuffare än andra. Vad som spelar roll är hur man tar sig igenom såna här perioder och hur man väljer att hantera dom för att komma förbi alla uppförsbackarna som kan dyka upp när man minst anar det.

Det känns som att jag har blivit van med att hantera uppförsbackarna. Hur illa det än låter. Jag vill tro på att allting tråkigt som händer i livet har en anledning. Jag vill tro på att man efter varje uppförsbacke har en lång nedförsbacke att njuta av. Att varje uppförsbacke gör mina ben lite starkare inför nästa backe. Nu blev det väldigt metaforiskt här men det är såhär mina tankar oftast går i huvudet på mig.

Jag kan tala om att utan mina vänner och familj så skulle jag ALDRIG kunna ta mig förbi en enda uppförsbacke. Jag skulle aldrig någonsin klara mig igenom livet utan dom. Saken är den att under den här tiden har så himla många hört av sig, frågat hur jag mår, visat sitt stöd till 100%. Och det uppskattar jag så sjukt himla otroligt jävla mycket!! Bara ni som kommenterar bloggen anonymt och skickar peppande kommentarer, bara det liksom. Att bara några ord på en dataskärm kan betyda så mycket, det har jag verkligen märkt på senaste tiden.

Vad jag vill komma till är att jag vill säga tack för allt ni gör för mig. Ni är bäst. Och jag hade gjort samma sak för er, alla dagar i veckan. Känslan av att veta om att man har någon att luta sig mot när livet blir jobbigt är oslagbar. Min mamma och hela min släkt, mina vänner, mina jobbarkompisar, kompisars kompisar, ni får mig att tro på att allting kommer bli bra igen.

Tack igen och kärlek till er.
Utan er hade jag aldrig varit där jag är idag!